Jamtlandspower -

Skrutten.

På hotellet bodde en liten skruttig kattunge
som var i helt eländigt skick när vi kom.
Mitt hjärta brast över denna lilla varelse
och det gjorde ont att behöva lämna honom.
Jag började mata honom med en gång vi träffades
och döpte honom till Skruttis.
Han fick mat av mig morgon och kväll
och friskt vatten varje dag.

Jag vet att det egentligen inte var någon mening att tro
att jag skulle kunna rädda Skrutten ,
men jag var tvungen att göra det jag kunde under den vecka jag var där.
Några gäster som stannar ännu en vecka tog över mitt jobb med maten
och dom hittade oxå kattmat att köpa.
Hoppas att dom kan föra uppgiften vidare till kommande gäster.

Skruttis var som sagt eländig när vi kom
men han blev piggare den vecka vi var där.
Jag tror dock att han har något fel på ögonen eller en hjärnskada.
Han har svårt att gå rakt, svårt att fokusera blicken,
och det hörs nästan inte när han jamar.

Nu var ju Alanya fullt med katter som ingen tar hand om.
Horder med kattungekullar drog omkring
och det var inte lätt att förhålla sig till detta.
Jag kan ju inte rädda alla katter i världen!
Så jag valde Skrutten och hans mamma.
Mamman kom nu och då för att se till sin lille pojke.
Troligen hade övriga i kullen gett sig av
medan hon inte riktigt klarade av att lämna den svagaste.

När jag gav mat och mamman var med
så lät hon alltid Skrutten äta först,
hon liksom vakade över honom,att han skulle få,
sen åt hon om det blev något över.
Så sov dom en stund tillsammans
och så gav hon sig av igen.

Han var mycket ensam min lilla Skrutt
och utsatt för alla gästers barn.
Vissa människor har ju inte koll på sina barn
utan låter dom rumstera om på hotellet vind för våg.
Jag hade bra koll från min bakong
och fick agera Arga Tanten mer än en gång.
Här kommer lite bilder på Skrutten!

Första gången Skrutten fick mat högg han in och drog undan maten
som om han hade stor konkurrenans om måltiden.
Men vartefter veckan gick blev han lugnare och lugnare!