Jamtlandspower

Jag tog sikte samma sträcka som igår!
Men inte tusan klarade jag av att hålla mig till att gå inte.
Jag sprang nästan hela vägen, det tog 40 minuter.
På en gång jag börjar springa så känner jag hur glad jag blir,
hur livsandarna återvänder, och det går snabbt.
Jag springer där och flinar för mig själv
- nästan lycklig! :o)