Ingen vanlig promenad!
Jag skulle ut å gå ikväll..tänkte jag!
Kom på att jag skulle gå den sträcka
jag så flitigt sprang för 4 år och 15 kilo sedan...
innan diskbråck och stök ställde till det.
Jag gick i rask takt och ångrade mig å det grövsta efter halva sträckan....
men om man heter Anita Munther
så ger man inte upp!
Jag hade ju liksom programerat sträckan i huvudet...
precis som jag gjorde då..förr när jag sprang.
Det tog 90 minuter att ta sig runt...
och då sprang jag ( läs lufsade jag!)
de sista 10 minuterna för jag var så kissnödig och måste hem.
Jobbigt var det att ta sig runt...
skönt var det oxå....
svettigt som tusan...
en härlig seger över det psykiska motstånd
jag bråkat med så länge....
I did it ! :0)
Det är så otroligt bra att vara tjurig ibland!
Kommentarer
Postat av: Maggan
Roligt för dig men ta det lugnt nu med rygg å ben å fötter å knän ååå....så.
Svar:
jamtlandspower
Trackback
