Bo Anders Eriksson
Min pappa blev bortlämnad till ett spädbarnshem när han var liten....senare hamnade han på barnhem och olika fosterhem. På den tiden tog bönder i Jämtland emot "sommarbarn" för att få hjälp med bestyren på gården.....den som tog emot barnet mot minst ersättning fick förtroendet. Många gårdar runt Jämtland var min pappa sommarbarn på. En del var hyggliga å snälla och andra inte....! En episod som pappa berättat om var att han var med och hjälpte till att dra slipsten på en gård när dom skulle slipa sina liar....han var kanske 7 år! En av dom vuxna gav honom en peng för detta...på kvällen kom bonden....han hade fått höra att pappa "fått betalt" och han skulle faan inte ha betalt! Svångremmen kom fram och lille Bo fick stryk in på bara skinnet. Min pappa kom till slut till ett fosterhem....till Anna och Erik i Håkansta Grytan, där dom tyckte om honom och behandlade honom som sin son....och jag har alltid sagt farmor och farfar till dem. Anna och Erik fick oxå två "egna pojkar...Evad och Gunnar som blev mina farbröder. Men hans biologiska mamma gjorde sina försök att hålla kontakt med sin son då han var liten....hon hade nog inget val den dag hon lämnade bort sin son Bo Anders Eriksson.
Ja, pappas barndom är en sorglig historia. Jag tror t om att han var ännu yngre i den historien som du berättar om. Han berättade också om en julkväll när han inte arbetade klart i tid och fick sitta ensam på bonden farstubro hela julaftonskvällen för att alla hade åkt ifrån honom. Då var han bara fem år :(
Jo maggan...den historien har jag oxå hört...att han blev blivit lovad att följa på juklotta om han gjorde klart i ladugården förs....å när han var klar så hade dom redan åkt....då var han 5 år. Men jag tor han var 6-7 år när han fick stryk med svångremmen...har för mig att det var en lärare som tog tag i saken när han inte kunde sitta! Men dtaljer spelar ju inte så stor roll! <3
Vilka hemska hemförhållanden han fick urstå. Min mamma kom som krigsbarn till Sverige när hon var 5 år. Ett ständigt öppet sår
...se ovan
....Fortfarande jag
5 eller 7 spelar ingen roll. Hemsk barndom ändå. Ett under att han kunde fungera som människa ändå.
